Insamlingsstiftelsen Brandmännens Cancerfond vill uppmärksamma forskningen som visar ett tydligt samband mellan kontinuerlig exponering för brandrök och cancer. Mer forskning behövs emellertid om hur brandröken utvecklas i samband med olika kemikalier som brandmännen exponeras för genom huden och luftvägar. Stiftelsens syfte är att samla in pengar till både bättre utrustning och utveckling av metoder och till mer vetenskaplig forskning kring hur cancerrisken som brandmän utsätts för kan minska.
Brandmännens Cancerfond står under kontroll av Länsstyrelsen och revisorer. Ni kan donera direkt till vårt bankgiro 5295-6133, eller Swisha på 123 130 5481.
Vill ni ge bort gåvobevis eller minnesgåva så gör ni det genom att gå in under fliken butik. Pengarna vi samlar in går oavkortat till forskning och information för att minska risken för våra brandmän att utsättas för giftiga ämnen i branröken före, under och efter branden.
Förbundsordförande vid Brandmännens Riksförbund. Tidigare brandman, brandförman, larmoperatör, ambulanssjukvårdare och ambulanssjuksköterska för att vara i olika chefsbefattningar relaterat sedan tidigt 2000-tal. Är aktiv i och var med och grundade Friska Brandmän och Cancerstiftelsen för Brandmän. Jobbar även med hälsofrågor nationellt och internationellt då han är verksam i en rad olika organisationer och nätverk relaterat blåljusbranschen. Han brinner för hälso- och inte minst cancerfrågorna.
Representerade Sveriges Kommuner och Landsting och Pacta (nu Sobona) från startet i samarbetet kring Friska Brandmän, tillsammans med Kommunalarbetarförbundet, Brandmännens Riksförbund, Arbetsmiljöverket och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Fortsatt i denna roll fram till sin pensionering 2019. Var anställd som arbetsmiljöexpert på Sveriges Kommuner och Landsting 2004-2019. Började med forskning kring arbetsmiljöfrågor i slutet av 70-talet på dåvarande
Arbetarskyddsstyrelsen och fortsatt på KTH, Arbets- och miljömedicin, Uppsala, AFA Försäkring och även på Sveriges Kommuner och Landsting. Disputerade på Uppsala universitet 1998.
Det är många genom åren som frågat ”varför blev du brandman”. Att kunna lämna samma svar efter drygt 30 år inom yrket till den som frågar är unikt för en yrkesgrupp. 30 år av personlig mognad, utveckling, sorger, sjukdomar och tiden att se sina barn växa upp och skapa sina egna liv.Det är inte lönen eller att få arbeta helger som jul och midsommar eller att ha sommarsemester när barnen går i skolan som gjorde att det blev så.
Att få vara en del av en sammansvetsad grupp som gör allt för varandra är få förunnat. Att känna att man trivs med det man gör och efter drygt trettio år fortfarande se fram emot att komma till brandstationen och träffa sina arbetskamrater som är mer än mina arbetskamrater. Mina arbetskamrater är som min familj som jag firar jul och midsommar med. Med våra arbetskamrater är vi alla en del av varandra som delar varandras livs historier.
Med våra arbetskamrater upplever vi glädje, sorg, smärta, förtvivlan och tragedier tillsammans i det arbete vi utför för att rädda andra. Att känna att man gör skillnad och kan hjälpa andra och att inte veta hur din arbetsdag ser ut eller slutar.
Trots risken att bli drabbad av sjukdomar för att kunna rädda andra så är vi kvar inom yrket som brandman.
Helt enkelt så är svaret inte svårare än så.
Anders Cederberg
